Prinsessa av September

Så monsterförkyld som jag är nu var det längesedan jag var. Det började med lite känningar i halsen i onsdags och sedan har det bara eskalerat. Jag blir sämre istället för bättre och det stööör mig.  Jag har ingen feber men ont i hals, huvud och kropp. Och jag har aldrig nyst så mycket som jag gjorde igår..! Det kittlade i näsan hela dagen och inatt dessutom! Låg vaken kl.03-05, sjukt irriterande. Och så har jag ont i munnen så jag måste skölja med äckligt grejs, blä. Å ena sidan är det väl en bra tid att vara sjuk på antar jag, eftersom det inte händer så mycket nu. Jag har sista lektionen på onsdag fm men är klar med tentan så idag och imorrn har jag ledigt. Men å andra sidan är det ju saker jag vill passa på att göra nu när jag väl är ledig. Suck. Men jag kör på sängliggande idag och bäljer i mig vätska och hoppas på att jag kan driva ut bacillerna med det samt snora och nysa ut dem. Wish me luck.

Det är himla mycket kul på gång nu framöver iaf så jag vill gärna bli frisk så fort som möjligt. På onsdag bilar D, K, Hanna och jag till Sundsvall för på lördag vankas det nämligen bröllop. Och nästa tisdag är det jag och D som drar till Turkiet där det verkar vara runt +25 grader och sol nu - me like! Och igår flyttade jag till D för sommaren, till att börja med - mysigt känns det!

Jag har ju alltid varit helt galen i Grey's Anatomy men den senaste tiden så har det inte påverkat mig fullt lika mycket som det gjorde förr. Eller. Varje avsnitt har väl oftast framkallat känslor av nåt slag men förr fick det mig att gråta mycket oftare. Jag har saknat det lite för på nåt sätt så var det ganska skönt? Ibland kan jag bli lite rädd när saker inte påverkar mig lika mycket som de gjort tidigare och jag tror det grundar sig i en rädsla för att bli likgiltig. Jag är en känslomänniska, på gott och ont, och likgiltig är det sista jag vill bli. Samtidigt är det skönt när man också kan ta saker med mer ro än förr, så är det ju. Idag tittade jag iaf på säsongsavslutningen av Grey's Anatomy och det kändes som back in the days igen. Det var sorgligt, kärleksfyllt, händelserikt , känslosamt och jag kunde känna igen mig lite. Då är det ett bra avsnitt!

It's easier to be alone. Because what if you learn that you need love and then you don't have it. What if you like it and lean on it. What if you shape your life around it and then it falls apart..

Lägenheten var så fin som vi trodde. Men. Vi har väl börjat inse våra (ekonomiska) begränsningar. Det gäller ju att vara lite realistisk också, hur gärna man än vill något. Tråkigt men sant. Är det däremot någon som har en trea i Sthlmsområdet som den vill hyra ut en längre tid så är vi väldigt intresserade och inte fullt lika begränsade!

Idag har jag övat på att vara flexibel. Jag är inte jättebra på det nämligen.. De ringde imorse och undrade om jag kunde jobba 15-21 idag. Som tur var hade Hanna och jag bestämt oss för att inte gå på Säkert!-konserten. Planen var dock hemtenta hela dagen, zumba kl.17 och sen mys med D och K innan hon somnar. Men nu blir det jobb istället. Valet känns jättebra men jag är sjukt nervös..! Nu ska jag tillbaka som vikarie och inte som praktikant. Shit. Fast det är ju himla bra att få testa den rollen lite innan sommarjobbet börjar och dessutom är det ju bara sex timmar. Men det är bra pirrigt stundtals ändå, haha!

Nu behöver jag nog era tummar ännu mer än i tisdags så håll dem gärna tack!

Idag är jag med största sannolikhet den mest ineffektiva människan i Sverige. Jag gör praktiskt taget allt annat än vad jag borde. Det jag borde är att plugga men vad jag gör istället är facebookar, plockar och grejar och, uppenbarligen, bloggar. Dessutom är mina tankar fullt upptagna på annat håll och rymmer liksom inte anknytningsteorin för tillfället. Ikväll ska vi nämligen på en visning för en lägenhet som verkar helt perfekt och som D och jag skulle vilja flytta in i imorgon om vi bara fick..! Men den verkar för bra för att vara sann så vi får väl se om det är nåt tjafs med den som inte syns i beskrivningen eller på bilderna.. Hoppas inte. Och hoppas ingen annan vill ha den. Och hoppas vi kan få lån. Ojoj, nu är jag verkligen ute och svävar här märker jag, haha. Ah well, en fot eller.. åtminstone tå, har jag faktiskt kvar på jorden. Men håll gärna tummarna för oss ikväll!

På fredag spelar förresten Säkert! på Gröna Lund. Jag har lyssnat himla mycket på henne den senaste tiden och sa till Hanna bara häromdagen att jag skulle vilja gå på en spelning med just Säkert!. Så nu är frågan att gå eller inte gå, hmm..


Lyssnar på:
Rotary - Säkert!

Igår var det verkligen sommar i Sthlm så jag och D tog tillfället i akt och invigde Mosebackes uteservering för i år. Det var helt underbart att sitta där i solen och dricka öl och blicka ut över vattnet! Just Mosebacke är ett måste för mig åtminstone en gång varje sommar. Sedan köpte vi med oss sallader från Söderhallarna och satte oss i en park och åt innan vi avslutade den underbara eftermiddagen med mjukglass på Medis. Värsta sommardagen!

Idag har jag fortsatt ta vara på det somriga vädret. Jag la mig i gräset en bit från där jag bor och åt lunch och pluggade lite. Väldigt behagligt var det fast nyss upptäckte jag att jag är röd som en kräfta längs hela högersidan av min kropp. Same procedure every year.. Och då tyckte jag att jag var duktig som bara låg där två timmar.

Nämnde förresten förra gången att jag var i behov av bikini. Nu är det fixat! Ett par trosor och två överdelar blev slutresultatet. Känns bra! Plus att jag har kvar bikinin som jag köpte i Sydney för tre år sedan som jag åtminstone gillar överdelen av.

Jag har även pressat ner min tid för milen på löpband idag. 49.25 slutade jag på imorse när jag sprang, känns himla bra! Jag var dock sjukt trött sista kilometern men jag återhämtar mig alltid på max ett par minuter. Så efteråt kan det ibland kännas som jag kanske skulle ha kunnat pressa mig ännu mer men just i springande stund så känner jag att jag inte orkar mer.. Knepigt.

Mina bikinisar

Det var bara några inlägg sedan jag skrev om att praktiken var igång och att jag hade femton spännande veckor framför mig. Idag börjar jag min sista vecka på praktiken och det känns helt overkligt. Nog för att jag innan var beredd på att tiden skulle gå fort men det här är ju helt galet. Det har iaf varit en fantastisk termin som fortsatte kännas minst lika bra som det gjorde efter första passet. Visst har det varit riktigt jobbigt ibland men det känns ändå nyttigt att få uppleva sådant redan nu så man åtminstone litegrann vet vad man ger sig in på de kommande 40 åren. Inte för att jag någonsin trott att socialt arbete var en dans på rosor och sockervadd men det är en sak att prata och en helt annan sak att faktiskt uppleva. En sak som känns jäkligt bra iaf är att jag fått sommarjobb där så det gör att det inte känns så jobbigt att sluta på fredag eftersom jag kommer tillbaka om ett par månader. Känner mig mer sugen på vikarierollen nu också än praktikantrollen, så det blir nog bra.

Vad händer annars i livet? Det har varit en massa skoj med femårskalas, påsk, fjällresa, valborg.. Häromdagen bokade D och jag en resa också, till Turkiet i juni. Det ser jag så sjukt mycket fram emot! Jag hade lite ångest innan för att ta beslutet, både att resa och vilket land och hotell vi skulle välja, men när det väl var gjort kändes det bara bra! Ska bara besluta lite kring bikini också men det går iaf framåt så det ska nog lösa sig. Kanske visar här framöver vad jag kommer fram till på den fronten..

Tränar gör jag också. Pga diverse omständigheter har det dock varken blivit zumba eller box på några veckor vilket är lite trist. Men jag försöker hålla igång på löpbandet iaf. Nu är jag nere på 50 min och 30 sekunder på min mil. Det känns bra, och kul är det också fortfarande! Har kört en sväng utomhus också, dock inte en mil, men det blir väl så småningom det också hoppas jag.


Lyssnar på:
Köttet är svagt - Säkert!
I wouldn't need you - Norah Jones