Prinsessa av September

Det blev ett snopet avslut på årets sommarjobbande. Idag skulle jag haft mitt sista pass kl.10-23 men förkylning och nackspärr satte stopp för det. Började känna av nacken i torsdags och sen har det bara blivit värre. Igår var väl egentligen som värst och då jobbade jag ändå fast gick på alvedon och Voltaren hela dagen och var heeelt slut när jag kom hem. Så idag tog jag beslutet att stanna hemma. Tog emot men känner nu att det var ett bra beslut, har inte gått på någon hög växel idag inte.. Så, sju veckors jobb på ett utredningshem har alltså passerat. Det har varit otroligt givande, intressanta, roliga, jobbiga, lärorika och påfrestande veckor. Det känns som jag äntligen börjar förstå vad det är jag faktiskt pluggar för att bli, vad det innebär att arbeta med människor och både för- och nackdelar med det. Det är väl på tiden efter 2,5 år på universitetet eller vad säger ni ;P Nu är ju det här jobbet bara en pytteliten del av vad man kan göra som socionom men ändå. Det känns som jag kommer ha väldigt stor nytta av sommarens erfarenheter inför sista året på socionomprogrammet och det känns bra. Att t.ex. ha varit kontaktperson till en familj var verkligen en ny erfarenhet och ett stort ansvar men jag har gjort det. En stor farhåga för mig har varit att ha samtal men det har jag klarat av i sommar och det känns så häftigt att jag vågade! Det är sant att man växer av att möta sina rädslor, det har verkligen jag gjort denna sommar. Sedan är ju såklart samtal sådant som man lär av varje gång man genomför det, sådant som aldrig är lika från gång till gång, men jag är iaf en bit på den vägen nu. Det känns lite trist att sluta samtidigt som jag mentalt känner att jag måste få vila lite från det hela nu. Även om man får extern handledning så märker jag ibland hur mycket jag ändå påverkas av allt jag upplever om dagarna. Nu ser jag fram emot en veckas ledigt och att äntligen få lön! Sen hoppas jag ju på att få komma tillbaka som timvikarie, vi får väl se hur man har skött sig i sommar.. ;P På tisdag åker jag upp till Sundsvall också för bröllop på lördag. Det ser jag verkligen fram emot! Brukar ju vara i Sundsvall hela somrarna, tre månader, så i år är det lite ovant att man inte spenderat mer än två veckor där. Men det har fungerat och nog gjort att jag växt lite lite till..

Jag hade någon tanke om att mitt 700e inlägg skulle handla om något spännande men nu blir det inte så. Idag var jag och D i Bromma Blocks och äntligen så hittade jag en sjal till min våroutfit som jag bloggade om i våras. Jag hittade ju en mörkblå jacka då och var på jakt efter en sjal till men nu får den väl bli någon slags höstoutfit istället. Den grå mössan till hittade jag under sommaren så jakten på våroutfiten blev onekligen lite långdragen.. Har varit svårt att hitta någon sjal också eftersom jag varit lite osäker på exakt vad jag velat ha. Egentligen tänkte jag mig en fyrkantig sjal som jag kunde vika och få trekantig men när jag hittade den här idag så kändes den rätt. Den är stor och i rätt tunt material men förhoppningsvis lagom varm för höstväder. Och man kan ju faktiskt ha flera sjalar ;)

Det blev en konstig löprunda idag. Jag var inte särskilt springsugen imorse när jag vaknade men träningsplanen för denna vecka löd måndag, torsdag och fredag. Regnet hängde i luften så jag tänkte att jag kör en femkilometare idag istället och lägger krutet på tempot. Vattenflaskan uteblev eftersom det skulle bli en kortis. Jag körde på riktigt bra mina 5km vilket resulterade i helt ok tid, runt 23:50. Men sen hade ju faktiskt inget regn visat sig så då kände jag att jag lika gärna kunde fortsätta springa så jag körde ett varv till, fast åt motsatt håll än vad jag brukar. Grejen då var ju bara det att jag var rätt trött efter min superspurt första varvet runt + rätt törstig.. Hursomhelst så slutade det hela bra och jag bevisade för mig själv att jag nog orkar mer än vad jag tror många gånger. Sluttiden för dagens mil blev 50:07. Lite tråkigt var dock att jag och herr Garmin inte var helt överens idag så den tyckte att jag bara sprang hälften så långt som jag faktiskt gjorde. Lite synd för det hade varit rätt kul att kolla lite stats eftersom det kändes rätt bra. Menmen, nästa gång :)

Min ring damp ner i brevinkastet idag också! Den är mycket fin och passar bra i storleken. Lite smårepig på vissa ställen + nån fläck. Men dels är det sådant som inte syns om man inte är 2mm från ringen och dessutom tror jag att det är sånt som kan försvinna om jag putsar lite. Jag blir iaf bara mer och mer förtjust i den ju längre jag bär den och det är ju ett bra tecken.

Annars så har jag planerat inför min käre brors bröllop som äger rum nästa lördag. Jag ska vara bröllopsvärd, best girl (brudtärna fast åt brudgummen) och sjunga i kyrkan så det är en hel del som ska tränas in, planeras och skrivas. Det börjar ju dessutom bli lite ont om tid.. Men jag hoppas att det ska ordna sig till det bästa, det tror jag även om jag är lite stressad. Hanna har samma roller som jag så jag är inte ensam i det här. Känns iaf bra att jag kommit igång lite mer ordentligt idag.

Stor och liten i vår hall

Igår när jag kom hem från mitt 15-timmarspass på jobbet fick jag en härlig och uppiggande överraskning. På köksbordet stod nämligen ett paket och världens gulligaste lapp till mig. Det var världens finaste D som hade dragit till med en tidig 25-årspresent, och vilken present sedan! Det visade sig att han hade gått och köpt värsta pulsklockan till mig med all världens olika funktioner..! Jag har önskat mig en pulsklocka tidigare år och tänkt att jag ska ta och införskaffa en men jag är dålig på att komma till skott med sånt så det var riktigt kul att jag fick en nu. Jag har ju sprungit som en gnu (jämfört med hur jag sprungit tidigare somrar alltså) denna sommar så nu blir det spännande att se hur man faktiskt ligger till. Tog mig ut en sväng nu på förmiddagen men pulsband runt bröstet och klockan på armen och sprang min sedvanliga mil (tredje och sista milen denna vecka). Kände mig proffsig men också lite stressad, haha! Kunde inte låta bli att titta på klockan stup i kvarten och blev ju rätt medveten om ifall det gick snabbt eller lite för långsamt. Men det tror jag är en vanesak. För det var riktigt bra att kunna ha den kollen också, så jag kunde pressa mig lite till vid vissa tillfällen. När jag kom hem kunde jag dessutom koppla klockan till datorn och genom ett program se medelhastighet, puls och allt möjligt - riktigt häftigt och kul! Idag blev tiden 50:41 för nästan en mil vilket känns bra eftersom det är en riktigt backig sträcka jag springer. Mitt genomsnittliga tempo låg tydligen på 5:23, pulsen på 161 slag/min och jag förbrände 564 kalorier - känns också riktigt bra. Ska bli ännu roligare när jag lärt mig alla funktioner ordentligt och verkligen kan utnyttja klockan till max!

Min nya kompis!

Jag har velat ha en bredare silverring hur länge som helst och nu har jag äntligen köpt en! Hittade den på nätet så vi får väl se hur den lever upp till sitt utseende in real life men den såg fin ut på hemsidan iaf. Och idag var jag på Guldfynd och provade storlek så att åtminstone det skulle bli rätt. Jag får väl se om några dagar helt enkelt.

När min praktik under vårterminen var slut så fick jag en present, en bok som heter "Hemligheten - Från ögonkast till varaktig relation" som är skriven av psykologen och psykoterapeuten Egil Linge och journalisten Dan Josefsson och har anknytningsteorin som utgångspunkt. Nu har jag läst klart den och måste säga att den var riktigt fascinerande. Den gav perspektiv på saker och ting och fick mig att tänka efter. Och kanske framförallt känna efter. Den var även väldigt bra skriven vilket jag tycker är oerhört viktigt med sådana ämnen som man nog lätt kan krångla in sig i och bli lite förvirrad av. Men det blev man absolut inte. Allt var otroligt bra förklarat och författarna hjälpte till att påminna en om sådant de skrivit tidigare som hörde ihop med sådant som kom senare. Haha, jag däremot är sämst på sånt känner jag nu medan jag skriver! Menmen, jag hoppas ni förstår ändå. Även om man inte känner att man har problem med relationer så tror jag att det är en väldigt nyttig bok ändå. För att hjälpa till att få syn på och koppla ihop sina tankar, känslor och handlingar.

Terminen som kommer nu är det dags för C-uppsats för min del. Den har jag bävat för i flera år. Inte för själva skrivandet utan enbart för att komma på ett bra ämne, en bra frågeställning att skriva om. Och varje sommar har jag tänkt att nu ska jag verkligen lägga tid på att tänka ut ett bra C-uppsatsämne. Men det har aldrig blivit av. I år har jag kommit ett pyttesteg närmre genom att jag kommit på att jag väldigt gärna skulle vilja använda mig av anknytningsteorin. Men jag har inte kommit på hur jag ska använda mig av den.. Och det kanske är lite fel ände att börja i, att välja teori..

Helt ärligt så är det nästan så att jag skulle kunna offra en kroppsdel för att få hjälp med att komma på en bra frågeställning. Faktiskt. Det ska gärna handla om barn också. Anknytningsteorin och barn. Hjälp någon?

D och jag upptäckte en väldigt smarrig och fantastiskt enkel sås förra veckan! Jag fick en mango balsamico för ett tag sedan som jag inte riktigt har vetat vad jag ska göra av, men nu vet jag; sås! Man rör helt enkelt bara ihop 2 dl creme fraiche, 2 msk mango balsamico, 2 msk honung, 2 kryddmått salt och 1 vitlöksklyfta och så blir det hur gott som helst. Och riktigt stark blir den av någon anledning? Kan det vara honungen som förstärker vitlökssmaken tro? Det är min teori, trots att jag egentligen inte har en aning. Men testa, ni kommer inte att bli besvikna! Vi har haft den till kyckling än så länge, både till grillad och som komplement till guacamole när vi gjort kyckling fajitas - mycket gott!

Jag är inget fan av Transformers. Alls. Jag lekte med Barbie när jag var liten. Men förra helgen var jag och D på bio och såg den senaste Transformersfilmen i 3D. Sjukt coolt! Jag hade verkligen ingen aning vad filmen egentligen skulle handla om förutom baotamaskiner men sen satt jag där helt inne i filmen i 2,5 timme (!) utan att tröttna. Jag blev t.o.m lite sentimental med de gigantiska maskinerna ibland. Lite skumt jag vet, men min poäng är att den var riktigt häftig. Iaf i 3D på bio. Det trodde jag verkligen inte men me like!

Gissar att det är ganska uppenbart vilken knut som är munkmanipulerad (snyggt uttryck Sandra!) och vilken som inte är det..

I början av sommaren fick jag höras om det nya fenomenet "hårmunken". Det är en finurlig liten sak som man kan använda i håret för att få till en snyggare och större knut. Jag har knut sjukt ofta, det är snyggt, enkelt och praktiskt. Jag brukar dock störa mig på att den alltid blir så liten, jag har ju inte hur mycket hår som helst. Ibland orkar jag tupera och greja och dona, men det är väldigt sällan och dessutom mår ju håret allt annat än bra av det. Så när jag fick höras om den här hårmunken så blev jag eld och lågor! Jag letade febrilt men de var slutsålda överallt. Så efter ett tag föll den i glömska. Men! I förrgår så kom jag att tänka på den när jag gick förbi en Glitteraffär så jag gick in och frågade - och de hade den! Så nu är jag en hårmunk rikare och min Lilla My-knut på huvudet har plötsligt växt några storlekar - hurra!

Den här sommaren består min träning av löpning. Det är enkelt och skönt och jag tycker fortfarande det är kul. Nästan ännu roligare än vad jag tyckt tidigare faktiskt. Det har blivit ungefär två en-milspass i veckan och oftast på morgonen/förmiddagen för då är jag som piggast (+att jag då vet säkert att löpningen blir av och inte väljs bort av något annat ännu roligare på kvällstid...). Idag blev det en spontanrunda eftersom jag vaknade tidigt och inte kunde somna om. Dessutom kände jag att det behövdes för att rensa huvudet på lite tankar. Det fungerade och det kändes som det gick väldigt bra och lätt att springa! Mycket skönt. Har nog dels att göra med att jag inte hade planerat att springa, så jag kände mig duktig som ens gav mig ut, plus att jag tävlade lite mot en kille i spåret. Han visste nog inte om det dock, haha! Jag sprang ikapp och förbi honom vid 7 km och sedan drog jag ifrån. Jag kände mig lite irriterad av att ha honom framför mig men sen kände jag mig lite stressad av att ha honom bakom. Hm. Ska onekligen bli spännande att springa Tjejmilen den 3/9, jag lär ju ha några både framför och bakom mig då.. Jag hoppas iaf att mina löprundor förbereder mig hyfsat inför loppet, även om jag inte tar det på blodigt allvar utan mest gör det för att det är roligt. Där jag springer nu är det en del backar och ganska tuff terräng ändå, iaf om man jämför med platta Tjejmilen, så jag hoppas att det ger lite extra.


Lyssnar på:
Make You Feel My Love - Adele