Glad för det lilla
Det blev en konstig springrunda idag. Innan var jag sjukt omotiverad till att ens ge mig ut. Det blåste orkanvindar ute och förra veckan gick det otroligt segt när jag sprang så den känslan satt kvar i mig. Under passen förra veckan kändes det ungefär som om jag inte hade en muskel kvar i hela kroppen.. Kanske sviter efter Tjejmilen, vad vet jag. Anyhow. Jag tog mig ut idag iaf och hela tiden jag sprang så tänkte jag på vad jag skulle skriva här på bloggen om hur dåligt träningen gått de senaste gångerna och hur omotiverad jag börjat känna mig. Mitt i dessa tankar så vips, hade jag tagit mig runt första varvet utan några större ansträngningar. Så andra varvet började jag tänka på att jag skulle skriva här att det gått rätt fort och dessutom känts oväntat bra. Men. Hur det var så ville sig tiden ändå inte riktigt, min nästan mil slutade på 51:57. Men jag tar med mig att det kändes betydligt bättre i kroppen denna vecka! Även om tiden inte var i toppklass så kände jag mig otroligt mycket starkare och framförallt så känns det som åtminstone lite av motivationen kom tillbaka. Brist på motivation, både att ta mig ut och att pressa mig ordentligt, har nog också mycket att göra med att Tjejmilen är över nu. Hela sommaren hade jag ju det som mål men nu är jag iaf glad om jag fortsätter ta mig ut och komma runt mina mil varje vecka.
Mina Tjejmilenstats