Prinsessa av September

Nu har jag lugnat mig lite sedan sist. Har lyssnat en heel del Tiger Lou sedan dess dock. Typ bara Tiger Lou... Hanna sa att jag nästan betedde mig som om han hade dött. Och riktigt så illa är det ju faktiskt inte, själva Rasmus Kellerman och hans underbara röst finns ju faktiskt kvar. Som mamma sa för ett tag sedan "Han har ju funnits i vår familj i många år". Så så lätt försvinner han minsann inte ;)

Min fot som jag skrev om för ett tag sedan har förresten läkt nu. Nästan helt och hållet iaf, är en liten sårskorpa kvar som ska väck bara. Men den lever och rör sig den lilla fossingen! Var ute på första springrundan på typ tre veckor i måndags. Hur skönt som helst att äntligen kunna röra sig obehindrat! Kände att hela kroppen var sjukt rastlös fast samtidigt också rätt seg.. Men det går väl om sig så småningom hoppas jag (tjock och stark!). I tisdags sprang Hanna och jag i totalt ööösregn även, finns bildbevis men tyvärr har jag inte de bilderna här.. :)

Nu ska vi strax iväg då det nämligen vankas fest på good old Kryssarvägen. Ska bli så härligt att träffa alla gamla grannar m.fl igen! Off we go.