Prinsessa av September

Tiger Lou var sjuuukt bra! Precis som väntat. Och precis som vanligt saknar jag bra ord för hur jäkla grymt det var. Jag kan faktiskt erkänna att jag var lite skeptisk när jag först lyssnade igenom "A Partial Print". Den skiljer sig ju rätt mkt från tidigare album så jag blev nog lite förvånad tror jag. Men nu. Oj, oj, oj. Jag älskar den. Den är så grym! I början var jag väl sådär vänligt inställd till de mer okommersiella spåren på den men sen har jag insett att det är ju de som gör att man aldrig kommer att lessna på skivan..! Den blir aldrig aldrig aldrig tråkig. Och det är så jäkla skickligt att lyckas med det. Därmed blev också spelningen så satans bra! Det var som ett konstverk (kan man säga så?). Och man bara njöt. Och jag kunde aldrig sluta le, som vanligt. Förutom under "Odessa" och givetvis när det hela var över.. Men annars var det helt underbart! Jag var så fylld av känslor att det helt ärligt kändes som jag skulle spricka. Jag visste knappt var jag skulle ta vägen! Och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag älskade alla de där känslorna som fyllde mig. Tiger Lou är riktigt speciell för mig (vilket knappast kan ha undgått någon som känner mig det minsta..) och kommer alltid att vara det. Så det här var stort för mig. Och: Så. Jävla. Bra.

(Och sen kan jag bara inte sticka under stol med att han också var oemotståndligt het..! För första gången kände jag faktiskt äkta avundsjuka mot hans fru som fick gå hem med honom. Damn you woman..!)


Lyssnar på:
The Less You Have To Carry - Tiger Lou

So move fast
and dry your eyes
soon this will all be over
Move fast
and dry your eyes
soon this will all be history.

Jag klarade veckan. Fast en lite jobbig dag har det varit idag, just den 21a, men en skön start på helgen blev det till slut iaf. Hanna och jag njöt av sushi till middag och tittade sedan "Sex and the City"-filmen med lite godis som tilltugg. Bra film det där, men lite lång kanske.. Och lite sorgsen ibland kanske. Och lite väl romantisk för min nuvarande sinnesstämning kanske. Jag vet inte. Just nu är det inte mycket jag vet. Hoppas på en god natts sömn sen iaf. Det vore bra. Jag har bytt ut skavfötters med Hanna och flyttat ner till bäddsoffan för inatt iaf, så vi får väl se hur det funkar..

Jag är så satans trött hela tiden! Det gör mig galen! Det spelar ingen roll hur tidigt jag går och lägger mig, jag sover ändå som en kratta den här veckan. Det är nästan så jag lika gärna skulle kunna strunta helt i hela den här grejen med att sova. Och snart är det helg. Men det är knappt ens så jag ser fram emot det, att vara ledig. Det innebär bara mer tid att tänka på mindre roliga saker. Och ingenting kommer ju ändå att vara som förut. Vi ska på Tiger Lou på söndag iofs, jag och Hanna. Det kanske blir min räddning.

Trött!

Två arbetsdagar på denna konstiga vecka är avklarade. Så det går framåt. Eller nåt sånt. Men jag önskar, önskar, önskar att jag hade en annan resväg till jobbet. Men för att åka till Bagarmossen så måste man ta sig förbi Hammarbyhöjden, och så är det med det.

Det är underligt ändå. Hur livet bara fortsätter "som vanligt".. Det tänkte jag på idag när Hanna och jag var och dansade. Man fortsätter med sina rutiner. Och försöker att inte tänka så mycket. Men ovant är det att vara hemma på en tisdag kväll, så brukar det inte vara...


Lyssnar på:
Freeze - Jordin Sparks

Jag känner att jag skulle ha behövt lite sol idag. Istället regnar det och är helt grått ute. Precis så som det känns inom mig. Och tomt känns det. Varför är inte kärlek tillräckligt?

Vad gör man nu?

I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up, too
I'm damned to feel the way I do
What have I done to fall so hard for you?

I måndags såg jag Tiger Lou i en affär på Söder. Jag stod jättenära och var helt till mig efteråt. För mig var det värsta grejen men av någon anledning har jag inte kommit mig för att blogga om det förrän nu..

Ikväll ska Hanna och jag äntligen gå och se nya Bondfilmen. Det ska bli kul.

I remember every sound
Every heartbreaking sound
Heavenly memories
Cut like a knife
Carving its way through
The remains of us
Lately it seems
Everything that we touch
Gradually turns
Into the softest of dust.