Prinsessa av September

Nu är jag äntligen socionom på riktigt! Sista betyget kom idag, det var det socialpedagogiska utvecklingsprojektet om ni minns, och det gick helt okej. Sammantaget bjöd sista terminen på ett A, ett B och två C så det är jag riktigt nöjd med, särskilt med tanke på att det var masterkurser.

Som vanligt när jag är i Sundsvall så har jag som ett måste att besöka Erikshjälpen i Timrå. Det brukar resultera i många bra böcker till K och lite småsaker även till hushållet. Denna gång var det lite skralt bland böckerna men jag lyckades ändå hitta några guldkorn. När jag plockade liljekonvaljer för ett tag sedan upptäckte jag även att jag inte hade någon bra vas i storlek mindre men det hittade jag också på Erikshjälpen. Alltsammans, fyra böcker, tre vaser och ett glas för ca 60 kr. Så än en gång gick jag därifrån mycket nöjd!

För pengar som jag fick i examenspresent så har jag köpt ett smyckeskrin. Kom på det alldeles nyligen att jag ju faktiskt var i stort behov av det då alla mina smycken ligger i diverse små askar, påsar, hänger på krokar m.m. Men jag var inte alls sugen på ett sånt här som man hade när man var liten, ni vet med en ballerina i som snurrar runt medans någon slags psykadelisk musik spelas. Men så hittade jag det här och blev helt förälskad! Det var precis vad jag letat efter utan att jag vetat om det själv. Så jag beställde det och var super-exalterad. Efter några dagar damp det ner en avi och jag hämtade ut paketet. Problemet var bara att de hade skickat skrinet, tillverkat av trä och glas, i en vanlig papplåda utan något som helst annat skydd. Så det var prytt med en del sprickor, om man säger så... Fortfarande högst användbart men för pengarna jag betalat så ville jag ha det perfekt. Besvikelsen var enorm men som tur var löste det sig dock snabbt. Jag fick pengarna tillbaka + att jag fick behålla skrinet. Så beställde jag det billigare från ett annat ställe jag hittade och fick hem det igår - i helt perfekt skick! Så nu är jag helt nöjd. Nöjd är även K som tog över det andra skrinet för sina diverse smycken, hårsnoddar m.m :)

Det är faktiskt inte jag som har gjort pilen även om den så väldigt lägligt pekar på just mig :P

Mitt intresse för träning har svalnat ordentligt den senaste tiden och ärligt talat har det oroat mig lite. Idag peppade dock D med mig ut på en springrunda och det kändes som om en litenliten gnista tändes... Det är inte så att jag har känt något enormt motstånd mot träning utan mer bara likgiltighet. Annat har känts viktigare. Inte jämt heller men betydligt oftare än förut. Förr tränade jag iofs fem-sex gånger i veckan, nuförtiden blir det oftast typ två gånger och då zumba för det mesta. Jag hoppas dock på att komma igång med lite springning nu under sommarmånaderna, som förra sommaren, men jag har ingen aning om hur jag någonsin ska orka med milen igen... Jag har fått för mig att jag har tappat rätt mycket muskler sedan förra sommaren, baserat på en viktminskning på ca sju kg. D har delvis därför pushat mig till att styrketräna lite och idag efter springturen så gjorde jag faktiskt lite styrkeövningar som han hittade på åt mig. Förvånansvärt nog så kände jag mig inte så svag som jag hade förväntat mig. Jag orkade faktiskt allt och D fnös åt att jag skulle ha blivit svagare.. Så som sagt, jag kanske ser lite ljus i tunneln nu. Jag hoppas det åtminstone och jag hoppas att gnistan jag kände idag flammar upp och blir en stor majbrasa.

Det råder sommarlov i det Öbergska/Brodinska residenset! Det har bara varat i en dag än så länge och hittills har vi konstaterat att vi är dåliga på att göra ingenting samt att vi verkar ha lite sömn att ta igen då vi sov 13 (!) timmar inatt... Sommarlov är väl kanske fel ord för min del förresten, men det låter bra mycket bättre än arbetslös ;) Dessutom har jag ju sommarjobb som väntar bara det att det dröjer några veckor tills jag börjar. Nu är jag alltså inte längre "någon som pluggar till socionom" utan nu är jag faktiskt socionom, på riktigt. Helt galet. Det är helt klart med skräckblandad förtjusning som jag intar denna roll. Vissa dagar känns det spännande andra dagar känns det panikångestartat, men jag gissar att jag inte är ensam om att känna så. Helt otroligt egentligen att 3,5 år av universitetsstudier har passerat. Samtidigt som det känns som det har gått väldigt fort så är det ju egentligen sanslöst mycket man har tagit sig igenom när man tänker tillbaka. Och ändå har det gått relativt smärtfritt. Visst, lite kräks över någon hemtenta och lite viktnedgång över C-uppsatsen men jag har klarat allt. Allt. (kanske lite väl vågat att säga så innan jag fått tillbaka sista hemtentan och salstentan men jag gör det ändå). Så jag ska väl vara riktigt jäkla stolt över mig själv, vilket jag är (åtminstone de stunder jag verkligen kommer till insikt att studietiden är över).

Själva examensdagen blev bättre än jag kunnat hoppas på. Det kändes så fantastiskt att få dela denna dag med alla fina nära och kära. Varje gång blir jag lika rörd över att folk vill delta vid såna här tillfällen, det betyder otroligt mycket för mig (samtidigt som jag har väldigt svårt att vara anledningen till att alla samlas..). Det blev en otroligt härlig kväll fylld med kärlek, omtanke och god mat. Otroligt vackra gratulationer och blommor samt fantastiska, genomtänkta, personliga presenter fick jag också. Betyder otroligt mycket för mig! Och ännu är ju faktiskt inte firandet över. På fredag bär det av på examensresa till Prag för mig, D, Cicci och M. Det blir fyrstjärnigt hotell med frukostbuffé och med all säkerhet en kanonhelg!

Blomsterhav!