Prinsessa av September

Jag trodde jag skulle dö på afro aerobicsen idag. Jag var heeelt lila (mer än vanligt alltså) efteråt. Upprörande var det att jag blev så trött, men det var faktiskt brist på luft i lokalen och så är det med det. Efteråt köpte Hanna ett knippe videkissar till mig så då blev jag glad igen! De står här på mitt köksbord nu och är hur gosiga som helst! I like. Vad jag däremot inte likar är att det är tentadags imorgon 8-11 och det kan verkligen gå precis hur som helst. Ska bli skönt att ha det överstökat iaf så man kan gå vidare med sitt liv. På torsdag kommer ju äntligen Nina hit, weei!

Hanna och jag testade ett nytt boxpass idag och det var faktiskt bland det sjukaste jag varit med om. Till att börja med så var instruktören uppenbarligen kvar i tidigt 90-tal både klädmässigt och musikmässigt. Sedan pratade han bäbisspråk. Bara det räckte ju för att skrattmusklerna skulle få jobba övertid men det är inte slut där, för sen har vi ju övningarna också. Som uppvärmning skulle en hålla i mitsarna (kuddarna man boxar på) och en ha på sig handskarna. Sedan gick det ut på att hinna byta med varann 10 gånger under "uppvärmningen". Uppvärmd? Eh nej. En annan övning gick till så att den ena skulle kasta en handske mot den andra som skulle försöka fånga den i luften och då ge tillbaka den och så började det om. Helt absurt. Och så sist, men inte minst, så skulle man göra något som liknade början på nån slags folkdans. Och detta utförde vi alltså till musik a la Ace of Base, Corona m.m. Eh ja, vi hoppar nog det passet alla kommande söndagar för resten av våra liv..

Resten av helgen har som tur är varit mindre konstig än sådär. Mamma har varit här för hon och Hannan var på Anthony & the Johnsons i torsdags. I fredags gjorde vi alla stan/söder på dagen. På kvällen blev det en öl på Gusto i Sumpan innan vi bänkade oss i soffan med sushi i högsta hugg och vilade våra ögon på Måns i "Så ska det låta". Vackert vackert. Igår hade vi en mycket skön dag och gick på Carl Larsson-utställningen på Waldemarsudde samt fikade gooott på Rosendal. På kvällskvisten var vi rätt möra så vi gick på bio i Kista och såg "I skuggan av värmen". Hemsk men gripande film. Och verklig, sorglig och väldigt bra. Jag hade sedan paxat mamman så hon fick bli Västra Skogen-bo för en natt, mysigt! Idag promenerade vi alla tre längs vattnet härnere bort till Sumpan, lunchade, och sen var det trist nog dags för mamman att åka norrut igen. Var nog kanske bra ändå att det där skumma, surrealistiska passet inföll sedan för då hade man inte tid att sakna lika mycket.


Lyssnar på:
Love Is My Drug - John ME
Little Bit - Lykke Li

Jag längtar hem litegrann. Det är jättekonstigt men jag har faktiskt inte varit hemma i S-vall sen i början av januari. Så lång tid har det nog typ aldrig gått mellan gångerna.. Förutom förra året den här tiden då, men då var jag ju i Australien. Rätt bra ursäkt. Men det har bara inte blivit av att jag åkt hem nåt eftersom så mycket har hänt här nere med plugg och bostad. Sen har mamma varit här en hel del också. Men om några veckor, närmare bestämt den åttonde april, då bär det av norrut några dagar. Det ska bli väldigt skönt! Längtar efter familjen och vännerna. 

Det är nånting som har känts.. inte riktigt helt rätt idag och jag tänkte att det kanske hade nåt med hemlängtan att göra. Fast jag vet ju inte. Det eller kanske någon slags ensamhet. Inte för att jag är värsta ensam, verkligen inte, men jag har ju börjat kolla på Grey's Anatomy från första början igen och det är en himla massa kärlek hit och dit där. De avsnitten, de äldre, går direkt till mitt hjärta. Fortfarande, och direkt till mina tårkanaler. De känns mycket mer seriösa och mycket sorgligare än de nyare avsnitten (även om de också börjar bli sjukt känslosamma nu). Jag tar åt mig mycket mer, suger åt mig som en svamp av allt det känslosamma. Det där med den stora kärleken har jag alltid varit svag för. Eller ja, kärlek överhuvudtaget. Det låter antagligen fantastiskt klyschigt men för mig är nog faktiskt kärlek meningen med livet. Men då menar jag all sorts kärlek, den man känner till sin familj och sina närmaste också. Den har jag. Det är den där andra sorten som saknas. Den där extra speciella kärleken. Med någon som man aldrig vill vara ifrån. Som aldrig vill vara ifrån dig. Som man vill dela allt man upplever med och somna och vakna upp med. Och pussa på och krama. Och det känns att den sortens kärlek saknas, när man är van vid att ha den. För mig känns väl det mesta mer meningsfullt när jag får dela det med någon jag älskar helt enkelt. Det gör jag iofs ofta, med vänner. Men jag vill ha det där andra, lilla extra också. Och jag vill ha någon att längta efter, som längtar efter mig.

I guess it's just one of those days...

Sitter här i mörkret i min fina lilla lya och lyssnar på Sophie Zelmani. Ute är det fortfarande snökaos men här inne är det lugnt och skönt. Jag gillar nästan kvällarna bäst nu, när det är mörkt och stilla. Och då har man ändå gått och längtat efter ljuset sedan oktober, hah.. Kanske är det för att kvällarna är mer ansvarsfria? Idag har jag läst och läst och läst och läst.. Juridik till förbannelse. Men jag kan fortfarande inget. Och jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna lära mig allt det här? De tankarna försöker jag dock febrilt att skjuta ifrån mig medan jag läser, annars blir allt ju helt hopplöst. Man måste väl tro att det kommer att gå på nåt sätt antar jag.. Det var skönt att rensa huvudet med lite afro aerobics ikväll iaf. Instruktören har varit knäskadad några veckor, så vi har haft lite uppehåll Hanna och jag, men idag var hon äntligen tillbaka! Sjukt kul som vanligt var det men jag var helt lila efteråt.. Så nu känner jag mig lite trött och mör, så det får nog bli min vanliga kvällsrutin med Grey's Anatomy och en stor kopp te snart. Jag ska gosa lite med min lilla videkiss också tror jag, som jag .. eh.. lånade från en blomaffär ikväll. Jag älskar videkissar. Jag måste nog ta och köpa mig ett knippe någon dag...


Jag ska för övrigt ta och beställa ett headset snart så jag kan börja använda Skype och ringa mina fina nära och kära lite oftare. Funkar inte riktigt med mobilen, om inte den jag ringer till har halebop förstås..

Nu börjar det nästan bli bildkvalité på min lägenhet. Fast ikväll orkar jag inte fota. Men det är faktiskt rätt otroligt vad jättefint det är här med tanke på att jag inte ens bott här i en vecka. Och väldigt mycket av det fina har jag att tacka min fantastiska mamma och min fantastiska syster för. I fredags var mammsen och jag på äventyr på IKEA Barkarby. Vi kom hem med en hel del grejer, men framför allt ett sjukt tungt cd-ställ som stackars mamma släpade hela vägen hem.. Stålmamma är vad hon är! Och igår köpte vi bussnygga gardiner på Åhléns, som lite senare även visade sig finnas hemma hos kusin Åsa, bra smak går tydligen i släkten ;) Jag är så nöjd för de blev verkligen helt perfekta. Vi tog oss igår även till en stooor mattaffär i Bromma och införskaffade en dörrmatta som supermamma (superlativen flödar ikväll, och med all rätt) skar till idag så den passar som en smäck i min hall. Supermamma slog sig sedan ihop med supersystern och lappade ihop min hallfåtölj så den ser som ny ut! Gosh, ja de har verkligen slitit för min skull.. Vad skulle jag göra utan mina nära och kära. Apropå det, här är en liten när och kär till mig som vi hälsade på igår :)