Livets resa.

Om 10 timmar kommer en taxi och hämtar upp oss och kör oss till Arlanda. 06:50 sitter vi på planet mot Paris. 12:50 lokal tid kommer vi att landa i Los Angeles. Allt känns fortfarande både overkligt men ändå inte. Jag tycker det känns fruktansvärt jobbigt att lämna familjen här hemma och min Nisse. Det gör så obeskrivligt ont, men samtidigt vet jag att det kommer bli bra. Hanna kläckte nyss ur sig: "Tänk om man kommer ha hemlängtan hela tiden.". Vilket inte alls var vad jag ville höra. Men så kan det ju inte bli. Jag tror, att bara vi landar i L.A så kommer det kännas bättre. Lite jobbigt bara att det är ett ganska bra tag kvar tills dess..

Jag har fått för mig att den här resan ska ge mig så otroligt mycket. Mina förväntningar är nästintill skyhöga. Framförallt ska den göra mig ofantligt mycket rikare på erfarenheter och upplevelser, och förhoppningsvis därmed ge mig en bredare syn på världen och livet, och på vad som faktiskt betyder något. Sedan har jag förhoppningar om att den ska göra mig till en bättre människa med bättre kontroll över mina handlingar och mitt liv. För på senare tid känns det nästan som att det är någon annan som styrt mig, någon mer självdestruktiv än den jag egentligen är. Och så vill jag verkligen inte att det ska vara. Jag vill, i så stor utsträckning som sådant nu är möjligt, inte vara en sån som sårar och förstör, för både mig själv och andra. Jag vill vara bättre än så. Och jag tänker mig den här resan som en slags nystart där det ska bli möjligt. Och redan nu, innan vi ens har kommit iväg, tycker jag ändå att resan givit mig klarare syn på saker, som kärlek.

Nu blev det här en helt fantastisk djup blogg, om jag får säga det själv. Lite olikt mig kanske, iaf när det gäller bloggen, men so be it. Nu vet ni iaf hur jag känner inför, vad jag ser som, mitt livs resa. Förvånande allvarligt kanske vissa tycker men det är så det ligger det till. Är någon nyfiken på vad vi kommer att ha för oss under de kommande 4 månaderna så kan man alltid kika in på resedagboken.se och antingen söka på mitt namn eller på majhan.

Take care.

Rapport från packandets värld.

Första måndagen som arbetslös, inte någonsin kanske men åtminstone i år. Känns fel att inte vara med barnen, saknar dem sååå mkt..! I fredags var, som ni då antagligen förstår, sista dagen på jobbet. Fy fan vad jobbigt det var! Så fort någon pratade med mig så började jag gråta, typ. Det var inte roligt, usch. Och att säga hejdå till barnen var nog bland det värsta jag varit med om, även om de inte direkt varken förstod eller kommer att minnas mig när de blir äldre. Mina kollegor var inte heller nån hit att ta avsked av. Nä, usch vad tårar det blev i fredags. Inte konstigt att man var tvungen att fylla på vätskeförrådet med öl den kvällen.

Idag har jag grejat och donat hela dagen lång. Men vad jag har åstadkommit har jag väldigt svårt att svara på. Det är ju en massa småplock att stå i hela tiden inför denna fantastiska resa. Först nu har jag typ kommit igång med själva packandet, eller jag har iaf börjat lägga fram saker/kläder som ska med. Sjukt svårt att välja kläder dock, men det ska väl inte med så mkt antar jag. Inser medan jag håller på att jag mest har lagt fram linnen, det är extremt dåligt med varma kläder eller överhuvudtaget långärmat i den Maja Öbergiska garderoben. Tur att vi ska till varma ställen säger jag bara.. På torsdag bär det av, 06:50 flyger vi till Paris för en liten mellanlandning, sedan bär det av vidare mot det stora landet i väst och L.A (som jag fortfarande tror bara finns på film..). Exciting indeed.

Årets första blogg.

Två dagar kvar i Sundsvall. Känns inte som man varit här så länge som man faktiskt har. Samtidigt som det känns som det var hur länge sedan som helst sen man var i Sthlm. Det är alltid lika underligt det där.

Ätandet som jag bloggade om där innan jul verkar inte ha gjort någon alltför stor skada på mig iaf (om det var någon mer än jag själv som var orolig :P) Hanna och jag vägde oss idag och sen åkte vi, relativt lättade, iväg och gymmade lite. Det var sjuukt jobbigt.. Ska bli skönt att komma igång ordentligt igen till veckan. Trist bara att jag fortfarande har ont i halsen till och från, är ju bara inne på kanske 9e veckan med halsont nu...

Mamma, Hanna och jag har även tillbringat över 1h på Media Markt idag. Groteskt stort ställe det där, med fler anställda än man kunde räkna. De måste ju ha minst 3 anställda per besökare på det där stället, av någon mystisk anledning. Jag köpte mig iaf en extern hårddisk, äntligen! 320gb att fylla med en massa bra saker. Har redan fört över alla filmer och tv-serier och därmed gjort min kära lilla dator 17gb lättare, såå skönt. Nu är det bara att hoppas att den håller ett tag också, gärna längre än 2 veckor...

Nu är jag mkt sugen på att ge mig i kast med 3e säsongen av The Wire som Nisse tog med sig hit upp till Norrland i veckan.. Skulle ju vara kul att hinna med den innan man åker ut i den stora världen.


Lyssnar på:
Någon gång måste du bli själv - Säkert!
Världens gång - Mats Klingström