Har vinden vänt?

Mitt intresse för träning har svalnat ordentligt den senaste tiden och ärligt talat har det oroat mig lite. Idag peppade dock D med mig ut på en springrunda och det kändes som om en litenliten gnista tändes... Det är inte så att jag har känt något enormt motstånd mot träning utan mer bara likgiltighet. Annat har känts viktigare. Inte jämt heller men betydligt oftare än förut. Förr tränade jag iofs fem-sex gånger i veckan, nuförtiden blir det oftast typ två gånger och då zumba för det mesta. Jag hoppas dock på att komma igång med lite springning nu under sommarmånaderna, som förra sommaren, men jag har ingen aning om hur jag någonsin ska orka med milen igen... Jag har fått för mig att jag har tappat rätt mycket muskler sedan förra sommaren, baserat på en viktminskning på ca sju kg. D har delvis därför pushat mig till att styrketräna lite och idag efter springturen så gjorde jag faktiskt lite styrkeövningar som han hittade på åt mig. Förvånansvärt nog så kände jag mig inte så svag som jag hade förväntat mig. Jag orkade faktiskt allt och D fnös åt att jag skulle ha blivit svagare.. Så som sagt, jag kanske ser lite ljus i tunneln nu. Jag hoppas det åtminstone och jag hoppas att gnistan jag kände idag flammar upp och blir en stor majbrasa.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback