Prinsessa av September

Nyss tog jag på mig ett nattvak på utredningshemmet där jag är vikarie. Så inatt blir det till att hålla korpgluggarna öppna mellan 22-07. Jag tackade ja utan att blinka men ärligt talat så är jag lite nervös över hur i hela friden jag ska hålla mig vaken? Det kommer såklart att gå bra, för jag har ju inget val, men det kommer onekligen att bli en spännande natt... Jag har iaf konstaterat att jag kommer få dricka te på nattetid och det är ju alltid trevligt! Innan nattpasset är det dock vaccination av Frasse-mannen samt en anställningsintervju på schemat. En sak i taget. 

Förra veckan blev en riktig husmanskostvecka här hemma. Dels för att vi använde oss av sånt som fanns hemma och dels för att vi handlade sånt som var billigt. Så det blev lite samma ingredienser förklädda i olika maträtter. Men det blir ju så ibland och det funkade för oss. Vi hade dessutom en liten sjukling hemma från tisdagen och för henne var det rena drömveckan på matfronten, vilket ju var bra. Det vankades korvstroganoff och ris, köttfärssås och spagetti, hemmagjorda köttbullar med potatis och lingonsylt samt stuvade makaroner och falukorv. Vi vuxna blev dock rätt less på korv och dylikt så den här veckan blir det andra bullar. I måndags blev det fisksås och ris och igår gjorde vi blomkålspuré med kyckling. Idag är planen saffransris med chorizo och räkor och imorgon siktar vi på stuvade morötter och köttfärsbiffar. Jag har känt ett behov av lite nya maträtter den senaste tiden och det känns riktigt bra att vi har kommit igång lite med det nu. Blomkålspurén har vi faktiskt slängt ihop tre gånger de senaste två veckorna och det är ju ett otroligt bra alternativ till all pasta, ris och potatis. Det är dessutom löjligt enkelt och billigt och det går till och med hem hos lillskruttan, tro det eller ej.

 

Såhär går det när man har för mycket dötid och är halvsjuk - då blir det matbloggar.

Idag har D och jag varit tillsammans i två år. Två år. Jag vet att jag skrev det när det hade gått ett år men det känns verkligen som vi har känt varandra längre. Det var det första D sa när vi vaknade imorse också. Men det har varit två rätt intensiva år så det är nog mycket därför. Det har varit mycket roligt och härligt men vår relation har också utsatts för en hel del yttre påfrestningar. Men vi har klarat oss igenom allt och bara blivit starkare och kommit varandra närmre. Dessutom är vi fortfarande lika kära och pirriga men nu med en tryggare grund att stå på vilket bara kan betyda att vi går en ännu ljusare, härligare, kärleksfullare tid tillmötes ♥

 

Idag fyller även lilla Frasse tolv veckor (tror vi iaf). Fortfarande lika go, busig och mysig och han börjar så smått att lyssna till sitt namn. Jag tycker personligen också att han påminner mer och mer om Cilla vilket, om ni läste mitt inlägg om att vilja ha katt, enbart innebär positiva saker.

 

Så det är en ovanligt händelserik vecka denna vecka. D och jag firar två års kärlek, Frasse fyller tolv veckor, jag har två anställningsintervjuer och jag fyller 26 på lördag. Anställningsintervjuerna känns mindre nervösa än jag trodde men det är nog bara för att jag är så less på att driva runt här hemma. I normala fall kanske jag skulle ha tyckt att det var rätt behaligt men nu har jag haft elak hosta i typ 2,5-3 veckor så jag orkar ändå inte göra så mkt som jag annars skulle haft massa tid till, typ träna. Så det är mest bara segt och pengalöst.

 

En gång bloggade jag om Disneyfilmer och hur man nu som vuxen kan se dem med lite andra ögon. Den gången var det lite genusperspektiv som spökade vill jag minnas. Idag tittade vi på "Peter Pan". Jag såg inte hela men jag såg när Tingeling, den minimala älvan med obefintliga kläder, inspekterade spegelbilden av sin rumpa och såg minst sagt missnöjd ut. Lite senare blev hon fast i en byrålåda eftersom hon inte kunde komma ut genom nyckelhålet med sin gigantiska rumpa... Illa. Jag har nog aldrig sett hela "Peter Pan" men det verkade vara en film som hade väldigt mycket fokus på svartsjuka. Och redan 1953 i en animerad långfilm för barn kunde det tydligen konstateras att "svartsjuka kvinnor är kapabla till vad som helst". Där ser man.

 

Det lutar åt att vår senaste familjemedlem kommer att få namnet Frasse. Det känns riktigt bra faktiskt. Vi ska väl så att säga smaka på det lite men det känns väldigt naturligt att tilltala honom som Frasse. Fräsar-Frasse, Frasse Fräs, Fräsiga Frasse - kärt barn har många namn!

 

 

Igår var vi iväg på roadtrip till Enköping och tittade på en liten kissekatt som vi fått tips om. Planen var att titta först och tänka lite men när vi väl såg den lilla krabaten så blev vi allt bra kära. Vi tänkte såklart efter både en, två och tre gånger innan vi bestämde oss och sen precis när vi hade bestämt oss så hörde vi från K, som satt och gosade med honom, säga "Åh, jag önskar att den var min". Och vips så åkte han in i buren och hem med oss :) Och än så länge har vi verkligen inget att klaga på, han är hur go som helst! Han har inte fått nåt namn än utan vi försöker lära känna honom för att se vad som passar. Förslag mottages dock tacksamt. Han är otroligt social den här lille mannen och följer gärna efter oss överallt, t.o.m in på toan. Han älskar att busa och att gosa är nästan ännu mer poppis. Igår kväll låg han i både mitt och Daniels knä och sov hur länge som helst (se bilden). Han känns lugn och trygg med oss redan och det är himla skönt! Han både äter, dricker och går på lådan och inatt sov han hela natten inne hos mig och D ♥

 

 

Jag vet att jag sa att jag var redo för hösten och mörkret men nu har vi bokat en resa till Spanien och det känns rätt bra det också. Eller ja, helt underbart känns det :) Bror med familj har slagit på stort och hyrt ett gigantiskt hus där under hela oktober månad och bjudit in till att komma och hälsa på i omgångar. Vi har funderat på det ett bra tag nu och av många anledningar kändes det rätt ogenomförbart. Men så igår hittade vi en resa som gick på 1500:- för mig, D och K tur och retur och då måste man ju bara åka. Känns fantastiskt bra och särskilt att äntligen ha möjlighet att ta med K på något sånt här. Vi har gjort mycket kul ihop men det här blir första utlandssemestern. Och det är ju ingen vanlig solresa heller utan samtidigt som vi får semester så får vi vara tillsammans med våra fina nära i nya, vackra omgivningar och det känns såklart extra mysigt. Ska bli ett riktigt skönt avbrott i oktoberrusket!

Möt familjens senaste, sjukt efterlängtade, medlem; Hoover! Vi kör premiärdisken just nu och förundras över hur mkt som fick plats i den, över hur tyst den är och över all den tid som vi nu har när vi slipper stå och diska för hand. Guld värt! Nu återstår bara att se resultatet men det bådar ju onekligen gott.

 

 

I DN idag står det att det råder skilda meningar om huruvida sommaren ens hann börja men att den iaf nu snart är slut. Jag är en av dem som tycker att det aldrig blev någon riktig sommar i år. Eller ja, riktig svensk sommar innebär väl iofs en hel del regn men jag fick aldrig ens riktigt den där sommarkänslan, iaf aldrig mer än flyktiga ögonblick. Skara Sommarland var vår semester och det kändes däremot verkligen semestrigt, då välsignades vi med sol och högsommarvärme. För mig personligen så är det väl iofs inte bara vädret som inte har känts somrigt utan hela sommaren har varit så annorlunda motför hur den brukar vara. Det har varit en konstig sommar på många sätt men den har medfört så himla mycket bra. Då syftar jag såklart främst på flytten som förändrade vårt liv. Trots att sommaren inte har känts som sommar så har det varit några riktigt bra månader. För bara nån vecka sedan så kände jag mig inte alls beredd på hösten eftersom jag kände att jag inte fått någon sommar. Men nu kan jag komma på mig själv med att längta efter att tända ljus i höstmörkret och kura ihop mig i soffan med mina älskade två. Så bring it hösten!

 

 

 

Jag är inte jätteförtjust i att ha massa ledig tid och inget att göra. Något jag däremot älskar att göra på min lediga tid är att läsa. På sommaren brukar det bli rätt mycket av den varan. Jag minns när Hanna och jag reste jorden runt så hängde jag i många bokaffärer och i bokbytarhörnan som fanns på alla hostel. Jag skrev då ner alla böcker som jag betade av och mot resans slut så var det en rätt gedigen lista faktiskt. Bland annat så roade jag mig med Stieg Larsson-trilogin då. Denna sommar har inte varit sämre den, hittills har jag läst Mons Kallentoft "Den femte årstiden", Marie Jungstedt "Den farliga leken", Linda Olsson "Det goda inom dig" och igår avslutade jag Lars Kepler "Paganinikontraktet". Det var väl alla tror jag. Jag är riktigt sugen på att läsa Keplers första, "Hypnotisören" nu men först ska jag ta mig an Sara Kadefors "Borta bäst" som ska tillbaka till biblioteket om nån vecka. Häromdagen hade jag en heldag med "svärmor" också som bland annat resulterade i att jag fick en hel hög med böcker som hon inte ville ha. Hon är inte så förtjust i kriminalromaner som däremot är min favoritgenre så jag har nog böcker så jag klarar mig minst ett år framöver, härligt!

 

Sen måste jag bara highlighta Linda Olssons bok lite extra. Jag vet att jag har bloggat om hennes böcker tidigare, "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" och "Sonat till Miriam", och även denna "Det goda inom dig" var något alldeles speciellt. För mig personligen så var det en skön kontrast till alla kriminalromaner. Som sagt så är det en favoritgenre men de går väldigt lätt att läsa och kräver sällan mycket av mig. Linda Olssons böcker däremot får mig att stanna upp och verkligen ta in varje ord. Jag läser hennes böcker långsamt och noggrant och med eftertanke. Hon skriver så oerhört vackert och hennes böcker lämnar mig aldrig oberörd.

 

En favoritbok här hemma som K brukar välja som godnattsaga är "Majas Alfabet". K är ett stort fan av rim och för varje bokstav är det en växt som börjar på den bokstaven och som har ett rim till. Favoriten är N som i nyponros där K kan hela rimmet utantill. Jag tycker också att boken är helt underbar och särskilt de vackra bilderna av Lena Andersson. En kväll när vi läste den så började jag tänka att jag verkligen skulle vilja ha några av bilderna som tavlor. Så igår googlade jag lite för att se utbudet men utan någon direkt framgång. Då gjorde jag istället som så att jag fotograferade de bokstäver/bilder jag ville ha, sedan retuscherade jag till dem lite (ljus, kontrast m.m.) i datorn och beställde förstoringar i 20x30. Vi kan väl kalla det ett litet experiment. De kanske blir jättehemska, det är ju inte alltid foton ser likadana ut på datorn som i verkligheten, men jag hoppas verkligen att de blir bra. Blir de det så är planen att köpa såna där 29-kronors vita ramar på IKEA samt vita tavellister från samma ställe och smacka upp på K's rum. Kan bli riktigt bra, särskilt när de har tapetserat om.

 

Just det, vi ska få nya tapeter i hela lägenheten och nytt golv i vårt sovrum, it's all good!

 

Jag vill ha en katt. Och en diskmaskin. Idag har varit en fruktansvärt menlös och initiativlös dag som med en katt och en diskmaskin kunde ha varit mycket bättre. Iaf så inbillar jag mig det. Men det är inga plötsliga önskningar det här inte. Nejnej. Diskmaskin är något som vi har diskuterat här hemma sedan vi flyttade till VH och är på gång inom en väldigt snar framtid. Min längtan efter katt går däremot betydligt längre tillbaka än de fyra veckor vi har bott här. Jag är dock en mycket praktiskt lagd person, på gott och ont. Jag tycker definitivt att en sak som att skaffa katt ska tänkas igenom både en och två gånger. Det är inget man gör bara sådär, impulsskaffar en katt. Men. Ibland känner jag att om jag ska tänka så jäkla praktiskt så kommer jag antagligen få gå genom livet kattlös. 

 

Största hindret har väl varit att en katt gör det svårare att resa bort och så för man måste ordna så att någon tar hand om katten. I Hby kände vi ingen, närmsta potentiella kattvakt fanns på andra sidan stan. Nu bor vi dock på den andra sidan stan och har fått hintar om att det finns fina, omtänksamma människor som kan tänka sig att ställa upp som kattvakt om det skulle vara aktuellt. Så då kan man tänka att åtminstone det problemet blivit något mindre. Sen har ju jag svårt för det här med innekatter, jag vill gärna att en katt ska kunna vara ute. Och det är väl därför diskussionen har blivit lite mer verklig nu för här bor vi en halv trappa upp och möjligheten att ha en liten kattrappa till balkongen finns... Men finns gör också bilvägar och pendeltåg.. Sen vill jag ha en gosig katt, annars är det som ingen vits. Vi har ju älskade Cilla hemma hos mamma som är världens mest trofasta, sociala, gosiga, busiga, underbara katt. Hon har lagt ribban högt vill jag lova och att få en kopia av henne är nog omöjligt, inte ens hennes egna barn blev i närheten som hon...

 

Där har ni dem, hindren. Sen finns det ju betydlgit fler fördelar också som man inte ska glömma. En liten kisse vore ju så gosigt och som balsam för själen...

 

 

Här sitter jag och bloggar direkt från vår nya kökssoffa! Jajamensan, igår kväll blev vi med kökssoffa. En antikmålad gammal vacker sak. Jag hittade den på blocket sent i måndags kväll och blev genast förälskad i den. D nämnde när vi flyttade in att han tyckte det vore fint med en kökssoffa och jag var inte sen att haka på den tanken. Kruxet var bara att just den här fanns strax utanför Sundsvall och jag skulle ju isåfall ha ner den till Sthlm (jag var i Sundsvall just då).. Jag visste en liten möjlighet men tänkte att det blev för krångligt och att det därför nog var lika bra att släppa just den här kökssoffan, för den här gången. Men jag kunde bara inte sluta tänka på den! Den var precis som jag hade tänkt mig, krävde ingen ommålning + att den var billig. 700:- är inte mycket, särskilt inte om man jämför med vad de säljs för här nere i storstan. Här får man punga ut med minst ett par tusenlappar till om man ska ha en snygg en som inte kräver för mkt renovering. Så, det slutade med att jag bad min kära syster med sambo om hjälp. Det var de som var den lilla möjligheten. De flyttade nämligen upp till Sundsvall i onsdags och skulle köra ner ett tomt släp igår för att hämta de sista grejerna. Så egentligen var det ju nästan ödet att jag hittade en perfekt kökssoffa samtidigt som de skulle köra ner ett tomt släp, eller hur? Så så blev det och sent igår kväll landade den i vårt kök. Köket var ju redan lite gammeldags inrett innan så det här blev bara pricken över i:et. Den passar som handen i handsken och fyller ut och ramar in köket på ett alldeles jättebra sätt. Jag kände genast att köket nu blev mer hemtrevligt och en plats att vara i utöver vid måltider. Här kommer jag definitivt sitta och datanörda, läsa, dricka te och umgås framöver!