Prinsessa av September

Inatt drömde jag att jag skulle få barn. Jag, Sussi och hennes Jonas var på en bäbisaffär. Jag kollade på galonbyxor från Polarn och Pyret men de kostade 1049:- så jag tyckte det var lite väl magstarkt (vad man nu ska med galonisar till en bäbis..). Så kom Sussi med ett par Bamse-galonisar och jag utbrast "Har du hittat Bamsegalonisar!? Vardå!?". Hon visade och jag rusade dit. Där fanns massor med barnkläder, både Bamse och Mumin. De var uppdelade i "Flickkläder" och "Superflickkläder" samt "Killkläder" och "Superkillkläder". "Super"-kläderna var alltså extra flickiga och extra killiga. Medan jag stod där och kollade på alla kläder så måste det på nåt sätt verkligen ha slagit mig att jag var gravid för helt plötsligt blev jag jätterörd och helt till mig. Jag sprang till Sussi och kramade om henne och utbrast "Jag ska ha barn!" och var typ hur lycklig som helst. Jag kan fortfarande känna lite av den där känslan som jag hade i drömmen.. Skumt. Hellycklig var jag. Hmm.. Jaja. Ikväll har Sussi och jag lagat mat, ätit maten, tittat på "Revolutionary Road" utan att gråta det minsta samt ätit godis/chips/vindruvor till kräksgränsen. Vi har båda väldigt ont i magen just nu men av nån anledning slutar vi ändå inte helt att äta...? Ännu mer skumt. Härlig kväll har det varit iaf och snart kommer Hannan och mamma hem från fjällvandring. Tudilooo!

Den här veckan har jag alltså, enligt mina små (möjligen överambitiösa jaja) anteckningar, träningscyklat 2,7 mil och sprungit 1,5 mil. Det tycker jag är godkänt. Och imorgon blir det en färd på 90 mil men då får jag åka biiil. Som tur är. Ikväll är planen Oscar med Ninan och sedan får jag kanske tre timmars sömn (om jag har tur) inne hos Ante och Malin innan vi åker vid 6-7 imorgon bitti. Blir perfekt det. Hörs om en vecka då gott folk!

Nu har jag lugnat mig lite sedan sist. Har lyssnat en heel del Tiger Lou sedan dess dock. Typ bara Tiger Lou... Hanna sa att jag nästan betedde mig som om han hade dött. Och riktigt så illa är det ju faktiskt inte, själva Rasmus Kellerman och hans underbara röst finns ju faktiskt kvar. Som mamma sa för ett tag sedan "Han har ju funnits i vår familj i många år". Så så lätt försvinner han minsann inte ;)

Min fot som jag skrev om för ett tag sedan har förresten läkt nu. Nästan helt och hållet iaf, är en liten sårskorpa kvar som ska väck bara. Men den lever och rör sig den lilla fossingen! Var ute på första springrundan på typ tre veckor i måndags. Hur skönt som helst att äntligen kunna röra sig obehindrat! Kände att hela kroppen var sjukt rastlös fast samtidigt också rätt seg.. Men det går väl om sig så småningom hoppas jag (tjock och stark!). I tisdags sprang Hanna och jag i totalt ööösregn även, finns bildbevis men tyvärr har jag inte de bilderna här.. :)

Nu ska vi strax iväg då det nämligen vankas fest på good old Kryssarvägen. Ska bli så härligt att träffa alla gamla grannar m.fl igen! Off we go.

Det här kan kanske vara den sämsta möjliga starten någonsin på en dag, det är verkligen inte bra nånstans..

In the summertime

What is finally dawning on me is the fact that the Tgr Lou saga is soon coming to an end. Last weekend we played our last two shows in Sweden, for what might just turn out to be; forever. Or at least for a few years. We have three more shows to go in Germany at the end of July, and then we're off doing whatever it is we do, on a given normal day, for a very long time. It's been a great run, and I'm completely in love with the guys in the band and our whole crew! Touring has never before been so fulfilling, and I have never felt more comfortable on stage, off stage, backstage, in the bus or during the day. And I feel that I speak for everyone in the band, when I say that our last shows have been our best ones. Playing is just easy - you know?! To me, that's the greatest feeling to experience up on stage. That playing is just like breathing, or swimming, or running, or fucking, or dancing, or punching. Fun, natural and invigorating. I wish I could bottle that energy, and just take small little sips during the bad days!

So ... come August Tiger Lou goes away. Pontus will play drums together with Lowood, Asha Ali and Je Ne Sais Quoi, and guitar with Torpedo. Erik will keep playing bass with Torpedo and Giant Boar. Mathias will be plucking away with Tom Malmquist and whoever is smart enough to enlist him. Johnny will keep making electronic music of wonder and marvel. As for me, I'm writing some new songs, for a so far unknown project. Let's just think of it as something else. It's time to grow a little. Move on. Shake some dust. Do a little dance. Write some kool stories. Buy a new guitar. Fix that broken shoulder. Start Kickboxing again. Learn how to drive. Start speaking german. Do more cooking. Go travelling. Focus on the love and the life and the wife. Maybe make some babies. Maybe get some more dogs. Maybe buy a house. And maybe ... just maybe ... get rich, or die trying!

Till then ... R.

Såhär får det ju inte gå till!? Tiger Lou kan ju inte försvinna bara sådär!? Jag minns de två åren jag väntade på nytt material och de var tillräckligt långdragna och jobbiga.. Hur länge kommer man måsta vänta nu? Uuuh, det är inte okej! Ooont i magen fick jag av det här.. Och "maybe make some babies" ska jag väl inte ens ge mig in på... Näe, det här var ju faktiskt inte alls särskilt roliga nyheter..

Hemvändardagen/Släktträffen/60-årsfesten var huur trevlig som helst! Jag älskar min släkt, I do I doo..! En massa bilder finns på Facebook så jag orkar inte riktigt lägga upp ett helt gäng här.

Klarat proven jag måste fixa för att få sommarjobba på Ortviken har jag gjort ikväll också! Känns himla skönt att inte ha det hängande över sig längre. Så nu är det bara att städa för glatta livet när tiden väl är inne.

Det här är allt ni får, ni som inte har Facebook.