Prinsessa av September

Jag har tänkt blogga om en massa saker den senaste tiden men så blir det aldrig av. Och när jag väl sätter mig vid datorn så kommer jag inte ihåg en endaste sak som jag ville skriva om. Så kan det gå. För det mesta jobbar jag ju iaf och det går bra. Det går fortfarande lätt att cykla iväg till jobbet vare sig jag börjar kl.07 eller kl.14 så det är väl ett gott tecken. Fast ibland undrar jag om jag egentligen påverkas mer än jag tror av det jag gör varje dag? Det tar som sagt inte emot att ge sig iväg till jobbet, jag har härliga kollegor som jag har himla roligt med (än så länge iaf, på måndag byts de ut..) och på tisdag har jag redan jobbat tre veckor utan att jag knappt märkt av det (fast det verkar bli mer att göra nu framöver). Så är jag inte riktigt van att det är med sommarjobb. Det brukar vara en pina att åka till jobbet, tiden brukar gå långsamt och jag brukar nästan räkna dagarna tills det hela är över. Så känns det inte nu, det bara rullar på liksom. Men. Såklart är jag trött på kvällarna och ibland känner jag mig lättretlig och jag undrar om det undermedvetet kommer av sådant jag upplever om dagarna och de människoöden som jag möter hela tiden. För jag vill inte vara lättretlig, jag hatar verkligen att vara lättretlig. Och man kan ju tycka att om man är medveten om det så är det bara att sluta vara det men så enkelt tycker jag sällan att det är. Äh, jag vet inte. De här dagarna här är det längsta jag jobbar i rad iaf, tors-mån, och idag är det 07-21 som gäller. Men det känns helt okej, än så länge.

Det var väl allt jag hade att komma med nu. Igår var Hanna och jag och kollade beachvolleyboll på Torget förresten, det var en riktig fröjd för ögat vill jag lova! Tror jag börjar bli liiite svältfödd igen, haha!