Prinsessa av September

Tiger Lou var sjuuukt bra! Precis som väntat. Och precis som vanligt saknar jag bra ord för hur jäkla grymt det var. Jag kan faktiskt erkänna att jag var lite skeptisk när jag först lyssnade igenom "A Partial Print". Den skiljer sig ju rätt mkt från tidigare album så jag blev nog lite förvånad tror jag. Men nu. Oj, oj, oj. Jag älskar den. Den är så grym! I början var jag väl sådär vänligt inställd till de mer okommersiella spåren på den men sen har jag insett att det är ju de som gör att man aldrig kommer att lessna på skivan..! Den blir aldrig aldrig aldrig tråkig. Och det är så jäkla skickligt att lyckas med det. Därmed blev också spelningen så satans bra! Det var som ett konstverk (kan man säga så?). Och man bara njöt. Och jag kunde aldrig sluta le, som vanligt. Förutom under "Odessa" och givetvis när det hela var över.. Men annars var det helt underbart! Jag var så fylld av känslor att det helt ärligt kändes som jag skulle spricka. Jag visste knappt var jag skulle ta vägen! Och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag älskade alla de där känslorna som fyllde mig. Tiger Lou är riktigt speciell för mig (vilket knappast kan ha undgått någon som känner mig det minsta..) och kommer alltid att vara det. Så det här var stort för mig. Och: Så. Jävla. Bra.

(Och sen kan jag bara inte sticka under stol med att han också var oemotståndligt het..! För första gången kände jag faktiskt äkta avundsjuka mot hans fru som fick gå hem med honom. Damn you woman..!)


Lyssnar på:
The Less You Have To Carry - Tiger Lou