Livets resa.

Om 10 timmar kommer en taxi och hämtar upp oss och kör oss till Arlanda. 06:50 sitter vi på planet mot Paris. 12:50 lokal tid kommer vi att landa i Los Angeles. Allt känns fortfarande både overkligt men ändå inte. Jag tycker det känns fruktansvärt jobbigt att lämna familjen här hemma och min Nisse. Det gör så obeskrivligt ont, men samtidigt vet jag att det kommer bli bra. Hanna kläckte nyss ur sig: "Tänk om man kommer ha hemlängtan hela tiden.". Vilket inte alls var vad jag ville höra. Men så kan det ju inte bli. Jag tror, att bara vi landar i L.A så kommer det kännas bättre. Lite jobbigt bara att det är ett ganska bra tag kvar tills dess..

Jag har fått för mig att den här resan ska ge mig så otroligt mycket. Mina förväntningar är nästintill skyhöga. Framförallt ska den göra mig ofantligt mycket rikare på erfarenheter och upplevelser, och förhoppningsvis därmed ge mig en bredare syn på världen och livet, och på vad som faktiskt betyder något. Sedan har jag förhoppningar om att den ska göra mig till en bättre människa med bättre kontroll över mina handlingar och mitt liv. För på senare tid känns det nästan som att det är någon annan som styrt mig, någon mer självdestruktiv än den jag egentligen är. Och så vill jag verkligen inte att det ska vara. Jag vill, i så stor utsträckning som sådant nu är möjligt, inte vara en sån som sårar och förstör, för både mig själv och andra. Jag vill vara bättre än så. Och jag tänker mig den här resan som en slags nystart där det ska bli möjligt. Och redan nu, innan vi ens har kommit iväg, tycker jag ändå att resan givit mig klarare syn på saker, som kärlek.

Nu blev det här en helt fantastisk djup blogg, om jag får säga det själv. Lite olikt mig kanske, iaf när det gäller bloggen, men so be it. Nu vet ni iaf hur jag känner inför, vad jag ser som, mitt livs resa. Förvånande allvarligt kanske vissa tycker men det är så det ligger det till. Är någon nyfiken på vad vi kommer att ha för oss under de kommande 4 månaderna så kan man alltid kika in på resedagboken.se och antingen söka på mitt namn eller på majhan.

Take care.

Kommentarer:
Postat av: Gabriella

Lycka till nu och ha det bäst. Ni får väl skicka nåt vykort till oss stackare som står och fryser i Junotäppan!
Kram


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback